Riktigt hemsk dag igår!!
Hade en otroligt hemsk dag igår som inkluderade ambulans och sunderbyn.. Vet egentligen inte vars jag ska börja och är alldeles darrig och tårögd när jag skriver det här. Det är fortfarande en chock fastän allting är bra nu.
I går eftermiddag satt jag ensam hemma och gullade med Charlie i mitt knä, han stod upp och hade hur roligt som helst och skrattade. Helt plötsligt försvinner han bara, stänger ögonen och blir slapp. Från ingenstans. Får panik och ropar "charlie" och skakar lätt på honom men ingenting händer. Paniken kommer direkt! Springer in i köket och säger högt för mig själv "Vad ska jag göra, vad ska jag göra?!!" Springer till telefonen och funderar på om jag ska ringa stefan eller SOS alarm. Ville ju veta vad jag skulle göra så ringde därför 112. Det brast i telefon och snyftande berättade jag om charlie. Operatören frågade om han andades och då klickade det att jag aldrig lyssnat. MEN tack och lov så gjorde han det! Han kvicknar till lite grann fast ändå jättetrött i ögonen och helt groggy. Dom skickar ut en ambulans och Charlie verkar piggna till lite mer, inte lika lealös längre. Lägger på luren och inväntar ambulans då jag kommer på att Steffe ska hämta kasper på dagis så ringde till honom för att förvarna honom att det kommer att stå en ambulans utanför huset. Då ambulanskillarna kom så var Charlie fortfarande ganska slö och orkade knappt hålla ögonen öppna. Vi for till akuten i piteå och där kollade dom "igenom" honom snabbt och konstaterade att han var utom fara nu eftersom han hade bra syremättnad. Men det blev ändå ambulans till sunderbyn. Väl framme så kollades han upp ordentligt och det beslutades att vi skulle stanna över natten för observation med EKG och syremättnadsmätning under natten.
Läkaren sa att det mest troligt varit en "livlöshets-attack" och att vissa barn kan få det ibland. Han skrämde även upp oss och sa att om detta händer då barnet sover så kan barnet sluta andas och dö = plötslig spädbarnsdöd. Gråter då jag skriver det här eftersom jag inser hur tur jag hade som satt och lekte med honom då det hände! Å jag grinar också för det blir mer verkligt nu då man sitter och skriver det och tänker tillbaka. Grät ingenting under hela sjukhusvistelsen men då jag väl kom hem så fick jag panik då jag kom in i huset där allting hänt.. Så maktlös man kan vara!!! Vill aldrig vara med om det igen!
Innan vi for hem så fick vi i alla fall prata med en läkare som sa att det i alla fall inte var någon infektion eller virus. Vi ska få en remiss till sjukhuset för EEG om några veckor för säkerhets skull. Men hon lugnade ned oss lite grann och sa att det borde inte hända igen. Eventuellt så kan det vara så att han fick "spya" som fastnat i halsen som sedan tryckte på en nerv som gjorde att han svimmade, då blir barnet visst också väldigt slö. Fast jag tycker ju att jag skulle ha hört något gurgel eller hosta eller något och det gjorde jag aldrig..
Det går inte att förklara känslan jag hade då det hände eller känslan jag har nu. Att jag inte räcker till. Vi har då i alla fall lånat ett Andningslarm av några bekanta nu som Charlie ligger på. Svärfar ska beställa ett nytt till oss i veckan. Kommer nog inte att kunna sova ordentligt utan ett.
Är egentligen i valet och kvalet över att skriva det här i bloggen. Det känns för känsligt än. Men samtidigt vet jag att jag har många vänner och släkt som läser bloggen som vill veta vad som egentligen hände. Jag vill även säga tack till alla som hört av sig och som "hälsat" till oss genom våra familjer. Å till grannarna som direkt kom över och stöttade Stefan när han fick lov att stanna hemma med Kasper innan underbara svägerskan kom och skötte.
Vi är då i alla fall hemma nu och charlie är nästan sitt gamla jag - lite tröttare än vanligt, men det var väl en pärs för honom också. Nu gäller det bara för mig att varva ned och gå och lägga mig. Lättare sagt än gjort trots enbart 4 timmars oregelbunden sömn förra natten. Lovar att uppdatera lite mer senare men tror det tog nog länge att läsa igenom allt det här..
Ojj så skönt att allt gick bra! Guu så obehagligt!!!
å huvva, jag gråter jag med, den där paniken vill man aldrig uppleva, förstår om du har svårt att sova!
kram på er
Usch vilken hemsk upplevelse..tur att allt gick bra!! Förstår verkligen om du har svårt att sova, men ta hand om er!!
Många kramar!!
usch vad hemskt! gråter jag med. Tänker på er och hoppas att de aldrig händer igen!
kram.
Men så hemskt!!! :(
Skönt att allt gick bra iaf.
Förstår att det måste kännas fruktansvärt för er, men nig har gjort ett bra val som har skaffat andningslarm! Kramar
Nämen fy vad hemskt! Vilken fruktansvärd upplevelse! Direkt jag började läsa tänkte jag att ni kan få låna vårt andningslarm, men såg sen att ni skaffat ett. Hoppas verkligen det aldrig mer händer. Hade läkaren nåt svar på varför det händer?
Kram
Kram till er och lillprinsen! Åh vad vi tycker om honom och nu äntligen kan vi pusta ut. Nu tänker man bara på vad som kunde ha hänt...
Vi ses ikväll!
//Petra
Ja usch vilken pärs. Tänkte mycke på er under natten. Befann mig bara några meter från din svägerska när hon fick samtalet om att ambulansen var hos er. Hörde dock av henne att allt gått bra. Jag förstår dock din oror. Jag skulle nog också ha fruktansvärt svårt för att sova själv efter en sådan här sak. Tusen miljoners kramar Ingela
Åh herregud, kan förstå att du fick panik. Vi är så lättade att det slutade väl. Om du behöver prata så vet du att jag finns här för dig, natt som dag.
Stor kram!
MEN USCH!!!! Tur att det hela slutade väl!! Jag är ju också en gråtare men man kan bara hoppas att det aldrig, aldrig händer igen..! Fyyy va jobbigt!!! STOR KRAM till er allihop!!
Usch så hemskt. Jag kan inte ens föreställa mig hur obehagligt det måste ha varit (och kanske fortfarande är?).
Många kramar till er/Anneli
Fy så obehagligt! Skönt att höra att det gick bra. Jag förstår att du måste vara jätteorolig, jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas. Ta hand om er! Kram
Huvvaligen!
så obehagligt..
många kramar!!
Usch så fruktansvärt!
Skrattade han mycket just innan? För jag kom att tänka på en sak, för ett tag sen var jag med när något liknande hände men det barnet var lite under 2 år tror jag. Flickan ifråga ramlade och började gråta. Men själva gråten kom aldrig, utan hon lixom bara tog i för att börja gråta. Svårt att förklara. Men det gjorde att hon inte fick luft(tror vi) och plötsligt blev hon bara livlös. De åkte in med henne och läkarna sa att vissa barn kan få så när de är små. Kanske långsökt men om han skrattade mycket, så kanske han skrattade så att han fick för lite luft? Åsa Karlsson heter mamman till barnet, hon finns på facebook. Tänkte ifall du vill prata med någon som varit med om något liknande så ställer hon nog gärna upp.
Skönt att det gick bra i alla fall.
Kram kram
Ja, som du skriver och alla andra ovan. Tack gode gud att det gick så bra och att Charlie verkar må bättre nu. Anton berättade för mig att Kalle ringt hit på kvällen chockad. Hjärtat tvärstannade när jag hörde, var tvungen att själv ringa till Gammelboliden för att höra om de hört ngt mer. Såna här gånger, vill jag gärna tro att det finns små skyddsänglar som har ett finger med i spelet. Det var inte tänkt att det skulle gå snett. Förstår att det kan vara lugnande att ha ett andningslarm. Sköt om er! kram Maria
men oj så hemskt, har inte fått höra nåt av mamma eller din mamma..men hoppas att allt är bra nu och att du kan slappna av.. Kommer nog och hälsar på någon dag då jag är ledig om du är hemma åså, men isf hör jag av mig före :) ha det bra så ses vi :) Kraam
KÄnner och tänker på er. VIlken tur att det gick bra. Kram på er /L
Åh herregud vilken obehaglig upplevelse!
Tur att allt gick bra men jag förstår om ni blev skärrade!Hur mår Charlie nu då?Tänke om han var mkt trött efter det som hände?
Kramar från oss
Men fy så fruktansvärt otäckt! Fick hjärtat i halsgropen när jag läste! Finns ju inget värre än när det händer något med de små i ens liv.. :( Vet hur himla jobbigt det är att åka ambulans och inte riktigt veta vad som händer med sitt lilla hjärta. Massa kramar till er vännen!!
Huga vilken klump jag fick i magen då jag hörde vad som hänt! Så lättad och glad att det gick bra, hoppas ni får ha det lugnt och skönt nu.
Många kramar från oss
//Josefin J
