Cicci

Så har vi varit hos läkaren idag. Kan bara säga en sak - min tröja gick att vrida ur då jag kom hem! Jag svettades som en tok tack vare att Charlie grät hysteriskt som en tok från att jag tog av han kläderna tills allting var klart - typ 15 minuter. Men eftersom han skrek så mycket så kom då bråcket fram jättetydligt, som en jättestor röd bula, så då fick då läkaren se exakt vad jag har sagt hela tiden. Läkaren behövde inte titta och känna så länge så sa hon att hon skulle skicka en remiss till kirurgen direkt. Dock så är det bara en bedömning först och främst. Men även hon tyckte att vi borde operera så fort som möjligt eftersom han ha det så jobbigt med det. Egentligen brukar dom avvakta tills dom blivit större, men i vissa fall är det ju svårt, som för oss. Så ifall kirurgen gör bedömningen att vi ska operera så blir det att fara till Umeå för operation eftersom Sunderbyn inte opererar på barn under 1 år. Känns väldigt nervöst men samtidigt så vill jag inte att han ska ont. Han hade senast en "attack" ikväll då han bara skrek av smärta och var väldigt svårtröstlig och tog knappt bröstet. Tack och lov lugnade han ned sig tillslut. Men allt detta gör ju att man oroar sig, jag kan knappt lämna honom eftersom det än så länge bara varit jag som fått honom att tillslut lugna ned sig och att vi kunnat trycka in bråcket sen. Usch, det här är verkigen inte roligt. Börjar bli nervös över dopet nästa vecka - tänk om han får ont mitt under själva dopcermonin?! Antar att det bara är att ta en liten paus då.. Men,men.. annars, förutom bråcket, så är han ju världens snällaste och raraste lilla pojke!! Världens sötnos! :)