Cicci

Har sett "HOPKINS" ikväll på kanal 5.. Ni som inte vet - en sorts dokumentär-serie om ett sjukhus i USA och alla patienter där.. Har som aldrig riktigt stannat av och sett det förut, men ikväll då jag zappade så var det just om en liten pojke - kanske runt 2 år (som Kasper) - som hade ett hjärtfel... Blir tagen och fortsätter se.. Läkarna vill göra hjärtbiopsi för att se om det är gammal ärrvävnad eller något annat.. Då dom väl börjar söva ned honom och tar bort lustgasen (el vad det nu är) från ansiktet så är han alldeles vit och ögonen helt döda... jo, då visar det sig att hans hjärta slutade slå... dom började med hjärtmassage och tack och lov så fick han tillbaka pulsen.. dom här minutrarna så grinade jag HEJDLÖST! När sköterskan efteråt ska gå och berätta för föräldrarna vad som hände så grinade jag ännu mer.. Mammans stirriga blick - panik/chock, allt i ögonen - och då hon brast i otröstlig gråt.. Då grinade jag ännu mer! Efter detta blir det tal om hjärttransplantion och bara det är ju en evighetsväntan.. dom hittade ett hjärta men det hann sluta slå.. så dom fick fortsätta vänta..

Denna historia slutade i alla fall LYCKLIGT! Lilla pojken fick ett nytt, friskt hjärta och blev sedan utskriven ur sjukhuset! Och vad gjorde jag då? Jo, grinade lite till! :) *Puh* Att tv-program kan vara så känslosamma, är helt slut i kroppen just nu!