Cicci

Förlåt att jag inte uppdaterat bloggen efter mitt "hemska" inlägg men det har varit så mycket just nu vilket jag tror ni förstår. Charlie mår då i alla fall bara bra förrutom att han fått en ordentlig hosta och är väldigt snorig. Men ändå är han glad och pigg! Själv så börjar man bli "som vanligt" igen. Har haft lite ångest över att vara själv med barnen men det börjar bli bättre i alla fall. Men är otroligt känslig just nu och det hjälper ju inte att man fått "lingonveckan" nu heller.. Så jag tror vi lämnar det här ämnet just nu och istället kan jag berätta att idag ska vi klä julgranen! Både Kasper och Steffe är hemma nu på dan så det är bäst att passa på! :)
Nu vaknade charlie så nu ska jag gå och ge honom ersättning. Tjingeling!

Mina underbara barn

 

Hade en otroligt hemsk dag igår som inkluderade ambulans och sunderbyn.. Vet egentligen inte vars jag ska börja och är alldeles darrig och tårögd när jag skriver det här. Det är fortfarande en chock fastän allting är bra nu.

I går eftermiddag satt jag ensam hemma och gullade med Charlie i mitt knä, han stod upp och hade hur roligt som helst och skrattade. Helt plötsligt försvinner han bara, stänger ögonen och blir slapp. Från ingenstans. Får panik och ropar "charlie" och skakar lätt på honom men ingenting händer. Paniken kommer direkt! Springer in i köket och säger högt för mig själv "Vad ska jag göra, vad ska jag göra?!!" Springer till telefonen och funderar på om jag ska ringa stefan eller SOS alarm. Ville ju veta vad jag skulle göra så ringde därför 112. Det brast i telefon och snyftande berättade jag om charlie. Operatören frågade om han andades och då klickade det att jag aldrig lyssnat. MEN tack och lov så gjorde han det! Han kvicknar till lite grann fast ändå jättetrött i ögonen och helt groggy. Dom skickar ut en ambulans och Charlie verkar piggna till lite mer, inte lika lealös längre. Lägger på luren och inväntar ambulans då jag kommer på att Steffe ska hämta kasper på dagis så ringde till honom för att förvarna honom att det kommer att stå en ambulans utanför huset. Då ambulanskillarna kom så var Charlie fortfarande ganska slö och orkade knappt hålla ögonen öppna. Vi for till akuten i piteå och där kollade dom "igenom" honom snabbt och konstaterade att han var utom fara nu eftersom han hade bra syremättnad. Men det blev ändå ambulans till sunderbyn. Väl framme så kollades han upp ordentligt och det beslutades att vi skulle stanna över natten för observation med EKG och syremättnadsmätning under natten.  

Läkaren sa att det mest troligt varit en "livlöshets-attack" och att vissa barn kan få det ibland. Han skrämde även upp oss och sa att om detta händer då barnet sover så kan barnet sluta andas och dö = plötslig spädbarnsdöd. Gråter då jag skriver det här eftersom jag inser hur tur jag hade som satt och lekte med honom då det hände! Å jag grinar också för det blir mer verkligt nu då man sitter och skriver det och tänker tillbaka. Grät ingenting under hela sjukhusvistelsen men då jag väl kom hem så fick jag panik då jag kom in i huset där allting hänt.. Så maktlös man kan vara!!! Vill aldrig vara med om det igen!

Innan vi for hem så fick vi i alla fall prata med en läkare som sa att det i alla fall inte var någon infektion eller virus. Vi ska få en remiss till sjukhuset för EEG om några veckor för säkerhets skull. Men hon lugnade ned oss lite grann och sa att det borde inte hända igen. Eventuellt så kan det vara så att han fick "spya" som fastnat i halsen som sedan tryckte på en nerv som gjorde att han svimmade, då blir barnet visst också väldigt slö. Fast jag tycker ju att jag skulle ha hört något gurgel eller hosta eller något och det gjorde jag aldrig..

Det går inte att förklara känslan jag hade då det hände eller känslan jag har nu. Att jag inte räcker till. Vi har då i alla fall lånat ett Andningslarm av några bekanta nu som Charlie ligger på. Svärfar ska beställa ett nytt till oss i veckan. Kommer nog inte att kunna sova ordentligt utan ett.

Är egentligen i valet och kvalet över att skriva det här i bloggen. Det känns för känsligt än. Men samtidigt vet jag att jag har många vänner och släkt som läser bloggen som vill veta vad som egentligen hände. Jag vill även säga tack till alla som hört av sig och som "hälsat" till oss genom våra familjer. Å till grannarna som direkt kom över och stöttade Stefan när han fick lov att stanna hemma med Kasper innan underbara svägerskan kom och skötte.

Vi är då i alla fall hemma nu och charlie är nästan sitt gamla jag - lite tröttare än vanligt, men det var väl en pärs för honom också. Nu gäller det bara för mig att varva ned och gå och lägga mig. Lättare sagt än gjort trots enbart 4 timmars oregelbunden sömn förra natten. Lovar att uppdatera lite mer senare men tror det tog nog länge att läsa igenom allt det här..

Känns som att det är tomt i huvvet.. vet egentligen inte vad jag ska skriva :P

Idag har jag gjort följande:

* Satt på frimärken på julkorten och lagt i det speciella kuveret man fått från posten - ska skickas iväg imorrn förhoppningsvis :)
* Tvättat 4 tvättar.. 1 vittvätt, 1 mörk tvätt, 2 handdukstvättar tack vare mina knallrosa handdukar som färgar (har fått erfara det den hårda vägen ;)
* Har gjort våfflor till lunch åt kasper
* Har lagat en jättegod karibisk kycklinggryta med ris.
* har plockat i diskmaskinen
* Käkat brända mandlar som min underbara mor köpt till mig.
* Gett Charlie ersättning 4 gånger och väntar på den 5:e när som helst..
* Läst säkert 20 bloggar!
* Spelat Bejeweled på facebook
* Tittat igenom kort som ska in i det nya fotoalbumet - innan julafton! - Så gästerna har något att titta på :)
* Har valt ut vilka kort som ska in i alla fotokalendrar jag ska göra till julklapp..

Har som ni märker egentligen inte gjort nå speciellt idag.. Men det känns som att det har varit en låååång dag och snart är det nog dags för sängen!