Cicci

Jo, vägde mig ju faktiskt igår trots att jag egentligen inte ville alls! Vågen stod på 85,2 kg vilket var en besvikelse eftersom jag tidigare i veckan stått på 85.. Men det är klart - efter all alkohol, god mat och det värsta - bakismaten = ostbågar, coca-cola o choklad - så kan man väl inte förvänta sig något annat. MEN som sagt, var ju ändå ett minus. -0,3 kg. Fast för mig är det noll. Anser att man ska ha gått ner minst ett halvt kilo för att ens säga att man gått ner något. Några hekton hit och dit kan ju skifta för var dag beroende på hur man ätit/druckit/kissat/skitit. Haha, ursäkta "språket" :P Men har även svårt att ta nya tag nu. Det räcker med att bara titta ut genom fönstret så försvinner den där drivkraften som man kanske haft. Vill jättegärna gå ut och gå både för kropp och själs skull men med all snö överallt så stretar det emot. Plus att jag verkligen inte har någon matlust. Den försvann för typ 2 veckor sen då all stress kom i och med festen och Charlies planerade operation. Så då blir det att jag knappt äter något på dagarna och sedan syndar jag istället för då är jag helt slut i kroppen o vrålhungrig. Fan, börjar bli lite stressad. Nu har jag mars, april, maj o juni på mig och eftersom jag har MINST 10 kilo kvar så vill jag ju "vara ute i god tid". Hade varit skönt och ha gått ner dom innan maj månad är slut så jag kan sluta stressa över det.

Insåg också en sak efter lördagens stora fest. Faaaaan, vilket scenskräck jag har. Har ju i och för sig alltid vetat det MEN det var riktigt jobbigt att stå på scen o prata. Det jag insett är ju att jag och Stefan faktiskt ska vara VÄRDPAR på Tomas o Carolas bröllop = stå i centrum o prata. Visst, vi har redan kommit överens att Stefan ska prata på mest.. men ändå! Så funderar skarpt på att börja träna inför detta redan nu. Hur man nu tränar på nåt sånt här, men på nåt sätt kan man väl minska skräcken?!